Kolesterolläkemedel: När påbörjas medicinering och vilka läkemedel finns för behandling av kolesterol?

Kolesterolmediciner är en central del av förebyggande och behandling av hjärt- och kärlsjukdomar. Högt kolesterol, särskilt högt LDL-kolesterol, är en av de mest betydande riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdomar. Även om livsstilsförändringar är den primära behandlingen, kan det ibland behövas läkemedelsbehandling för att sänka kolesterolnivåerna. I denna artikel kommer vi att titta på när kolesterolmedicinering är nödvändig och vilka läkemedel som finns tillgängliga för behandling av kolesterol.

Kolesterolmedicinering påbörjas vanligtvis när livsstilsförändringar inte räcker för att sänka kolesterolnivåerna eller när en person har en hög risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Riskbedömningen tar hänsyn till flera faktorer, såsom:

•  LDL-kolesterolnivå : Om LDL-kolesterolnivån är tydligt förhöjd (över 3,0 mmol/l) och livsstilsförändringar inte uppnår målnivån, kan medicinering övervägas.

•  Risk för hjärt- och kärlsjukdomar : Personer med hög risk för hjärt- och kärlsjukdomar, såsom diabetes, högt blodtryck eller tidigare hjärtinfarkt, påbörjar medicinering vid lägre kolesterolnivå.

•  Arvsmässig benägenhet : Vissa människor har en genetisk benägenhet för högt kolesterol, såsom familjär hyperkolesterolemi, vilket gör att medicinering kan påbörjas i ett tidigt skede.

•  Effekten av livsstilsförändringar : Om kost, motion och viktkontroll inte ger tillräckliga resultat för att hantera kolesterolnivåerna kan medicinering bli nödvändig.

Läkarens uppgift är att bedöma patientens totala risk och avgöra när medicinering är nödvändig. Beslutet baseras ofta på riskberäknare för hjärt- och kärlsjukdomar, som tar hänsyn till ålder, kön, rökning, blodtryck och kolesterolnivåer.

Det finns flera olika typer av kolesterolmediciner, och de fungerar på olika sätt. Här är de vanligaste läkemedlen för behandling av kolesterol:

Statiner är de mest använda kolesterolmedicinerna. De fungerar genom att blockera ett enzym som är viktigt för kolesterolproduktionen i levern. Detta leder till en minskning av LDL-kolesterol i blodet. Statiner minskar också inflammation i blodkärlens väggar och stabiliserar kolesterolplack, vilket minskar risken för hjärtinfarkt.

De vanligaste statinerna är:

•  Atorvastatin (Lipitor)

•  Simvastatin (Zocor)

•  Rosuvastatin (Crestor)

•  Pravastatin (Pravachol)

Statiner är mycket effektiva, men vissa patienter kan uppleva biverkningar, såsom muskelvärk, förhöjda leverfunktionstester eller i sällsynta fall nedbrytning av muskelvävnad (rabdomyolys). Läkaren bedömer fördelarna och eventuella nackdelar innan statinbehandling påbörjas.

Ezetimib är ett läkemedel som förhindrar upptaget av kolesterol i tarmen. Det minskar mängden kolesterol som kommer in i blodomloppet via kosten. Ezetimib används ofta tillsammans med statiner om statinbehandling ensam inte räcker för att sänka LDL-kolesterolet tillräckligt.

Ezetimib tolereras vanligtvis väl, och dess biverkningar är sällsynta. Det är ett bra alternativ för dem som inte tål statiner eller behöver extra effekt för att sänka kolesterolet.

PCSK9-hämmare är en nyare läkemedelsgrupp som effektivt sänker LDL-kolesterolet. Dessa läkemedel blockerar aktiviteten av ett protein som kallas PCSK9, vilket ökar leverns förmåga att ta bort LDL-kolesterol från blodomloppet.

PCSK9-hämmare används vanligtvis hos patienter med mycket hög risk för hjärt- och kärlsjukdomar, eller som har familjär hyperkolesterolemi. Läkemedlen ges som injektion varannan vecka. 

De vanligaste PCSK9-hämmarna är:

•  Alirokumab (Praluent)

•  Evolokumab (Repatha)

Fördelarna med att använda dessa läkemedel är deras effektivitet, men de är också betydligt dyrare än andra kolesterolsänkande läkemedel.

 Fibraater är läkemedel som särskilt sänker triglyceridnivåerna och kan något öka HDL-kolesterolet. De fungerar genom att öka oxidation av fettsyror i levern och andra vävnader, vilket leder till en minskning av triglycerider i blodet.

Fibraater används ofta hos patienter med höga triglyceridnivåer eller som har lågt HDL-kolesterol. De kan också användas tillsammans med statiner hos patienter med blandad dyslipidemi (höga triglycerider och lågt HDL).

De vanligaste fibraterna är:

•  Gemfibrozil (Lopid)

•  Fenofibrat (Tricor)

Vid användning av fibrater bör försiktighet iakttas om de används tillsammans med statiner, eftersom det kan öka risken för muskelskador.

Resiner (gallsyrabindare) är läkemedel som binder gallsyror i tarmen, vilket förhindrar deras återupptagning till levern. Detta tvingar levern att använda mer kolesterol för produktion av nya gallsyror, vilket sänker LDL-kolesterolet i blodet.

Resiner är inte lika effektiva som statiner, men de kan användas som tilläggsbehandling eller hos patienter som inte tål andra läkemedel. 

De vanligaste resinerna är:

•  Kolestyramin (Questran)

•  Kolesevelam (Welchol)

Resiner kan orsaka gastrointestinala symtom, såsom gaser och förstoppning, vilket kan begränsa deras användning.